Inatt har Arvid sovit sin första hela natt i sin säng, så duktig pojke=)
E nog egentligen mitt fel, min lathet som gjort att det inte hänt tidigare..
Har tyckt att det har varit både mysigt och bekvämt att ha honom bredvid mig i sängen=)
Men med tanke på att vi än så länge bara har en 140-säng har det varit liiiite trångt

Större säng ska förövrigt införskaffas så fort skattepengarna kommer..

Har tänkt på det här ett tag, hur snabbt man vänjer sig vid allting, oavsett om det är bra eller dåligt
När Arvid var nyfödd så var allt inte så jävla enkelt, han var extremt närhetsberoende
La man ner honom i två sekunder så började han skrika
man skulle heeeeela tiden ha honom i famnen oavsett om han var vaken eller sov
Ibland hade man tur å kunde lägga ner han en stund när han somnat men de tillfällena var lätträknade
Bärsjalen blev en räddning

Nätterna var inte heller nån hit, hade man tur så somnade han när han ammades,
annars var det i princip omöjligt att få han å somna om han inte fick ligga på antingen mitt eller Terhos bröst
så det var ju bara att glömma att man egentligen inte kunde sova på rygg, utan man fick snällt anpassa sig
och sova blixtstilla på rygg med en liten groda på bröstet
Behöver väl knappast tillägga att sömnen inte var den bästa den tiden
Sen blev det lite jobbigare ändå
då vägrade han somna om man inte gick runt å vaggade å gungade
Så varje kväll fick man gå runt här å gunga å vagga
Inte kul när man väcks vid tre på natten av en hysterisk unge
man orkar knappt hålla ögonen öppna, hur ska man då orka gå upp å vagga på honom
Men vi tog oss igenom den perioden
Och helt plöstligt var det inte så jobbigt att sova med en groda på bröstet
för han sov ju iaf vilket betydde att vi fick sova om än inte så bekvämt

Sen blev det bättre sakta men säkert
När jag lät Arvid sova på mage istället kunde han helt plötsligt sova själv
Det var såklart med blandade känslor, eftersom de absolut inte ska sova på mage
Men alternativet här var att ingen fick sova nå bra alls
å ja vi orkade helt enkelt inte längre
Vi började med ersättning och efter ett tag sov han även hela nätter
Vilken lyx!
Och nu har vi vant oss med att han sover hela nätter för sig själv
Och det känns så självklart
som om det alltid varit så
Man får tänka tillbaka ibland på hur det faktiskt varit så man kan uppskatta hur man har det nu=)